Bröstförstoring
Jag kommer ihåg som liten när jag sprang runder i trädgården med en rosa bikini med svarta fladdermöss på. Det var mammas gamla bikini och jag var så glad för denna. Grejen var att jag hade så klart inga bröst och det var man ju tvungen att ha även som liten i sin rosa bikini. Så jag la små plastkoppar i den och vips hade jag bröst som gjorde jätteont. De trycktes in mot kroppen så det blev fula ringar i skinnet när man tog bort dom. Min barndsomsvän Lina var lika facinerad av bröst som jag var, så vi fick en briljant idé. Vi frågade våra mammor om gamla bh:ar och sen fyllde vi vattenballonger och la i bh:arna. Dessa satt inte lika säkert som kopparna gjorde men de guppade ju när man gick, sprang och hoppade. Och det var inte bara vi som hoppade. En gång när jag och Lina var inne på mitt rum med ballongerna flög hennes ena vattentutte ut och sprack så klart när den hamnade på golvet och jag blev fullkomligt tokig och sa att mitt golv tål inte vatten haha.
Jag minns en kväll när jag följde med min syster Emma och hennes man Kim till hans mamma och av någon konstig anledning kom vi in på bröst och då sa Emma att hon inte använde bygelbh när hon var mindre för då växte inte brösten. Det satte sig i bakhuvudet på mig och jag minns det så väl än idag. Under tonåren tänkte jag många gånger på det här om det var därför jag inte fick några meloner, för inte fan växte dom, varken med eller utan bygel.
När min älskade pappa gick bort 07 fick jag äntligen chansen som jag så länge hade väntat på. Jag kunde operera mig. Jag kunde få bröst. Jag ringde en klinik direkt och fick tid. Jag skulle inte längre vara en planka, jag skulle aldrig mer få höra "Fan vilka små bröst du har" Jag skulle aldrig mer skämmas när jag klädde av mig, eller när jag låg på stranden och jag kunde köpa en bh utan att undra om kassörskan tänkte att den behöver inte du.
Dagen kom, och jag körde mot kliniken i Stoby. Gick in och satte mig i väntrummet sen kallade de in mig. Jag fick byta om och lägga mig i sängen, efter någon timma hämtade en sköterska mig och följde mig till rummet. Det var rätt litet och vitt, alldeles stelt. Sängen var i mitten av rummet. Jag la mig på sängen och sen blev det svart. Jag minns inte mer. När jag vaknade låg jag i den andra sängen igen och jag var helt väck i huvudet. Kirurgen kom in till mig och frågade om jag ville titta men jag hade så ont så jag orkade inte. Han kom tillbaka till mig efter någon timme, de hjälpte mig så jag kunde sätta mig upp. Sen fick jag se dom. Dom fanns där, där var något som stod ut. Inga plastkoppar och inga vattenballonger och de skulle sitta där för resten av mitt liv.
